Varbergsskolan – konströrelsens historia, Bergh, Nordström, Kreuger och stämningsmåleriet

Varbergsskolan är namnet på den lilla men avgörande konstnärsgrupp som mellan 1893 och 1896 samlades i Varberg på Hallandskusten och där skapade en ny sorts svensk landskapskonst: förenklad, stilla, laddad med känsla och starkt präglad av den franska syntetismen. Kärnan bestod av tre målare – Richard Bergh, Karl Nordström och Nils Kreuger – som alla hade varit med i Opponenternas uppror mot Konstakademien 1885 och som tillsammans hade grundat Konstnärsförbundet. Namnet kom från prins Eugen, som hösten 1893 skämtsamt skrev till Bergh om ”l’école de Varbère”. Under tre år målade de fästningen, ljungen, strandängarna och skymningen över Kattegatt, och de bilder som kom ut ur Varberg blev en av vägarna in i 1890-talets nationalromantik och det svenska stämningsmåleriet – konst som i dag är lika omtyckt på museum som på poster och tavla i svenska hem.

Den här sidan är tänkt som den mest fullständiga svenska resursen om Varbergsskolan. Vi går igenom bakgrunden i den nordiska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing, presenterar de tre konstnärerna och deras viktigaste verk, förklarar vad syntetism och stämningsmåleri faktiskt betyder i praktiken och visar var du kan se målningarna i dag – från Nationalmuseum i Stockholm till Göteborgs konstmuseum och Museum Halland i Varberg. Vi kopplar också gruppen till närliggande sidor som Richard Bergh, Opponenterna och Konstnärsförbundet och nationalromantiken. Sist får du konkreta råd om hur det dämpade västkustljuset fungerar som konst i det egna hemmet.

Innehåll
↓ Vad är Varbergsskolan?
↓ Från Grez-sur-Loing till Hallandskusten – historien
↓ Konstnärerna och de viktigaste verken
↓ Stil och teknik – syntetism och stämningsmåleri
↓ Arv, inflytande och var du ser verken i dag
↓ Varbergsskolan i hemmet – inredningsguide
↓ Tidslinje över Varbergsskolan
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Varbergsskolan

Vad är Varbergsskolan?

Snabbfakta: Varbergsskolan var en svensk konstnärskoloni och stilriktning i Varberg i Halland, verksam främst 1893–1896. Kärngruppen var Richard Bergh (1858–1919), Karl Nordström (1855–1923) och Nils Kreuger (1858–1930). Kreuger bosatte sig i Varberg redan 1887; Bergh och Nordström kom med sina familjer hösten 1893. Namnet ”l’école de Varbère” myntades av prins Eugen i ett brev till Bergh hösten 1893. Stilen kombinerade friluftsmåleri med syntetism och symbolism, inspirerad av bland andra Paul Gauguin. Bergh lanserade begreppet stämningsmåleri i en essä 1896. Samma år flyttade alla tre till Stockholm, och Nordström blev ordförande i Konstnärsförbundet 1896–1920. Verk av gruppen finns i dag bland annat på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde.

Det är lätt att missförstå Varbergsskolan som en skola i bokstavlig mening, med elever, lärare och lokaler. Så var det inte. Ordet ”skola” används här på samma sätt som när man talar om Barbizonskolan eller Düsseldorfskolan: en grupp konstnärer som under en period bodde på samma ort, delade idéer och utvecklade ett gemensamt bildspråk. I Varbergs fall var gruppen mycket liten – tre målare och deras familjer – men inflytandet blev stort, eftersom de tre var bland de mest tongivande personerna i 1890-talets svenska konstliv.

Det som förenar verken från Varberg är en förskjutning från att avbilda till att tolka. Under 1880-talet hade de svenska konstnärerna i Frankrike lärt sig naturalismens och friluftsmåleriets ideal: måla det du ser, i det ljus som faktiskt råder, med största möjliga trohet mot verkligheten. I Varberg började samma konstnärer i stället förenkla. Detaljer togs bort, konturer blev tydligare, färgytor blev större och mörkare, och landskapet fick bära en stämning snarare än en beskrivning. Karl Nordströms Varbergs fästning från söder från 1894 är ett skolexempel: Museum Halland beskriver målningen som nästan helt befriad från detaljer, hållen i en mörk färgskala, där den mäktiga fästningen blir en enda tung form mot himlen.

Rörelsen är alltså ett mellanled mellan två större strömningar. Bakåt pekar den mot naturalismen och friluftsmåleriet i Grez-sur-Loing, framåt mot den mer symboliska och nationalt färgade konst som brukar kallas 1890-talets nationalromantik och som i Norden även kopplas till symbolismen. Den som vill förstå hur svensk konst gick från ljusa franska friluftsscener till de mörka, lyriska skymningslandskapen kring sekelskiftet behöver förstå vad som hände i Varberg.

Från Grez-sur-Loing till Hallandskusten – historien

Studieåren i Stockholm och Paris

De tre konstnärerna träffades som unga män i Stockholm i mitten av 1870-talet, vid tiden kring Konstakademien och Edvard Perséus privata målarskola. Nils Kreuger, född den 11 oktober 1858 i Kalmar som son till en skeppsredare, påbörjade studier vid Akademien 1874 och gick sedan till Perséus 1878. Richard Bergh, född den 28 december 1858 i Stockholm som son till landskapsmålaren och professorn Edvard Bergh, studerade vid Akademien 1878–1881. Karl Nordström, född den 11 juli 1855 på Tjörn i Bohuslän, studerade vid Akademiens principskola.

I början av 1880-talet reste alla tre till Paris, som de flesta ambitiösa nordiska målare i generationen. Bergh och Kreuger studerade för Jean-Paul Laurens vid Académie Colarossi 1881. Kreuger debuterade på Parissalongen 1882 och Bergh 1883. Nordström målade i Frankrike i en ljus, impressionistisk anda, påverkad både av impressionisterna och av Barbizonmålarna. Somrarna tillbringades i den nordiska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing, en by vid floden Loing omkring åtta mil söder om Paris, där också Carl Larsson, Ernst Josephson och många andra svenskar målade friluftsbilder av byns broar, trädgårdar och åkrar.

Opponenterna och Konstnärsförbundet

År 1885 skrev de tre under det upprop mot Konstakademiens undervisning och utställningspolitik som gjort konstnärerna kända som Opponenterna – över 80 konstnärer ställde sig bakom kraven. Året efter bildades Konstnärsförbundet, där Bergh blev sekreterare och Nordström senare ordförande. Förbundet drev under åren 1890–1908 en egen målarskola, Konstnärsförbundets skola, där Nordström undervisade och där bland andra Tor Bjurström var elev. Läs mer om upproret på vår sida om Opponenterna och Konstnärsförbundet och om Ernst Josephson, som var Bergh nära i Grez 1885.

Varför just Varberg?

Det var Nils Kreuger som kom först. Han hade gift sig med Bertha von Essen 1886 och bott i Bourg-la-Reine utanför Paris, men 1887 återvände han till Sverige och valde att bosätta sig i Varberg med sin familj. Staden var en livlig bad- och kurort, men också en plats med dramatisk natur: den medeltida fästningen på klippan vid havet, de flacka strandängarna, ljungheden och de låga stenmurarna. Sommaren 1892 började familjen Nordström hyra sommarbostad i Apelviken söder om staden.

Hösten 1893 flyttade både Nordström och Bergh med sina familjer till Varberg. Nordström kom med hustrun Tekla, själv målare och grafiker, och tre små barn; Bergh kom med sin andra hustru Gerda och tre barn. Enligt Museum Halland sökte Bergh lugn för att kunna avsluta flera stora målningar. Vid samma tid skrev prins Eugen, som själv var målare och nära vän till gruppen, ett brev där han kallade kolonin ”l’école de Varbère” – Varbergsskolan. Namnet fastnade.

Tre år av intensivt arbete och upplösningen 1896

Under åren 1893–1896 levde de tre familjerna nära varandra, delade måltider, ateljéer och samtal och fick besök av flera av tidens stora namn. Museum Halland nämner Karin och Carl Larsson, Emma och Anders Zorn och Hanna och Georg Pauli bland gästerna. År 1896 lämnade alla tre Varberg och flyttade till Stockholm, där de fortsatte att forma det svenska konstlivet. Nordström blev samma år ordförande i Konstnärsförbundet och satt kvar till 1920. Bergh utnämndes 1915 till överintendent för Nationalmuseum. Kreuger stannade i Stockholm men återvände ofta till Varberg om somrarna och målade senare mycket på Öland.

Konstnärerna och de viktigaste verken

Varbergsskolan bestod av tre mycket olika temperament. Nordström var den kärve landskapsmålaren från Bohuslän, Bergh intellektuellen och porträttmålaren med symbolistiska ambitioner, Kreuger den lyriske skildraren av djur, ljus och väder. Tillsammans täckte de ett register från den monumentala fästningsbilden till den intima strandängen.

Karl Nordström – Varbergs fästning från söder (1894)

Karl Nordström (1855–1923) är den av de tre vars Varbergsbilder i dag oftast får representera hela skolan. Han målade fästningen gång på gång, från olika håll och i olika ljus. I Varbergs fästning från söder från 1894 har han nästan helt skalat bort detaljerna: borgen ligger som en mörk, sammanhängande massa över det stenbrott som då fanns söder om fästningen, och himlen och marken är reducerade till breda färgfält. Museum Halland beskriver hur Nordström efter hemkomsten till Sverige drogs mot syntetismen, inspirerad både av barndomens kala landskap på Tjörn och av Paul Gauguins måleri. Bukowskis uttrycker det som att hans färg gick från fransk impressionism till något ”mer nordiskt kärvt”.

Ett annat känt verk från perioden är Granngårdarna, uppkallat efter gårdarna kring sommarbostaden i Apelviken. Här möter vi samma förenkling, men i ett ljusare sommarläge: husen, stenmurarna och fälten blir rytmiska former i ett lugnt landskap. Nordström finns i dag representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Malmö konstmuseum, Thielska galleriet, Prins Eugens Waldemarsudde och Isabella Stewart Gardner Museum i Boston. På auktion har hans landskap nått sexsiffriga belopp; hos Bukowskis har till exempel Solnedgång, Bohuslän klubbats för 300 000 kronor och Hallandsmotivet Skymning, Hallandskusten för 175 000 kronor.

Richard Bergh – Riddaren och jungfrun (1897) och Vision, Visby (1894)

Richard Bergh (1858–1919) använde Varbergsåren till sina mest ambitiösa symbolistiska projekt. Huvudverket från tiden är Riddaren och jungfrun, en manshög oljemålning som han arbetade med i ateljén i Varberg och fullbordade 1897. Bilden är full av symboler för liv och död, och Museum Halland berättar att både lokalbor, hustrun Gerda och Karl Nordström stod modell. Målningen ingår i dag enligt uppgift i Thielska galleriets samling i Stockholm. Från samma period kommer Vision, motiv från Visby (1894), där medeltidsstaden blir en drömbild snarare än en topografisk vy.

Samtidigt målade Bergh små, stilla landskap. Strandäng, Halland från 1893 fångar ljuset över de flacka ängarna vid kusten med några få breda penseldrag. Den lyriska tonen från Varberg ledde vidare till hans mest kända målning, Nordisk sommarkväll (1899–1900) i Göteborgs konstmuseum, som vi beskriver utförligt på sidan om Richard Bergh. År 1896 formulerade han i en essä begreppet stämningsmåleri, som blev hela generationens programförklaring.

"l’école de Varbère" – prins Eugen i ett brev till Richard Bergh hösten 1893, citerat av Museum Halland

Nils Kreuger – Oktoberkväll vid Apelviken och djurmålningarna

Nils Kreuger (1858–1930) var den som stannade längst i Varberg och den som tydligast höll kvar kontakten med impressionismens ljusa färg. Hans första Varbergsbilder är, enligt Museum Halland, impressionistiska studier av staden, havet och landsbygden. Efter hand blev konturerna kraftigare och kompositionerna mer dekorativa, och han blev mest känd för landskap med djur: hästar på strandängen, kor i betesmarken och boskap under tunga skyar. Verk som Oktoberkväll vid Apelviken visar hur han kombinerade skymningsljus, låga horisonter och starka siluetter.

Kreuger påverkades också av Vincent van Gogh, vars verk visades i Köpenhamn 1893, och i vissa senare Ölandsbilder från omkring 1905 närmar han sig pointillismens prickteknik. Efter flytten till Stockholm 1896 målade han bland annat väggmålningar för Engelbrektsskolan 1904–1905 och den humoristiska serien Historiska baksidor. Han finns representerad på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde.

Prins Eugen och besökarna

Prins Eugen (1865–1947) var aldrig bosatt i Varberg, men han var gruppens närmaste vän och mecenat. Redan vid världsutställningen i Paris 1889 hade han köpt en målning av Nordström, och hans egna stilla landskap från 1890-talet delar mycket av Varbergsskolans ton. Läs mer på sidan om prins Eugen och Waldemarsudde. Gästerna Carl Larsson och Anders Zorn förde i sin tur med sig intryck från Varberg till Sundborn och Mora.

Stil och teknik – syntetism och stämningsmåleri

Varbergsskolans bildspråk vilar på två begrepp som ofta blandas ihop men som betyder olika saker: syntetism, som handlar om form, och stämningsmåleri, som handlar om innehåll och känsla.

Syntetismen – att förenkla för att förstärka

Syntetismen utvecklades i slutet av 1880-talet av Paul Gauguin, Émile Bernard och deras krets i Pont-Aven i Bretagne. Tanken var att måla ur minnet snarare än direkt efter naturen, att ”syntetisera” intrycken till stora, slutna färgytor med tydliga konturer och att låta form och färg bära en känslomässig och symbolisk mening. Influenserna kom delvis från japanska träsnitt, som vi beskriver på sidan om japonismen, och från medeltida glasmålningar. Bukowskis sammanfattar att de tre i Varberg ”hämtade inspiration från syntetismen”, och Bergh var enligt flera källor den som starkast drogs till Gauguins verk.

I praktiken syns syntetismen i Varbergsmålningarna genom några återkommande grepp: hög eller mycket låg horisont, få och stora former, mörka konturer kring fästningen, husen eller djuren, en begränsad palett av blågrått, ockra, mossgrönt och djup violett, och ett nästan grafiskt sätt att placera motivet i bildytan. Ljuset är ofta skymnings- eller kvällsljus, när färgerna mättas och detaljerna försvinner av sig själva.

Stämningsmåleriet – landskapet som själstillstånd

Stämningsmåleriet är den svenska varianten av den europeiska symbolismens landskapskonst. Bergh beskrev i sin essä 1896 hur målaren inte längre skulle återge naturen som en vetenskaplig observation, utan välja och förtäta de drag som framkallar en bestämd känsla hos betraktaren – vemod, stillhet, förväntan eller längtan. Landskapet blir en spegel av själen. Det är samma tanke som senare bär Eugène Janssons blå Stockholmsnätter, Gustaf Fjæstads rimfrostbilder i Rackstad och Harald Sohlbergs norska vinternätter.

Material och arbetssätt

Gruppen målade främst i olja på duk, men använde även akvarell, gouache, pastell och teckning, särskilt i skisser ute i landskapet. Till skillnad från 1880-talets friluftsmåleri, där hela målningen helst skulle utföras på plats, gjorde de ofta snabba studier ute och fullbordade de större dukarna i ateljén. Det gav utrymme för just den förenkling och omkomposition som syntetismen krävde. Bergh använde lokalbor och familjemedlemmar som modeller, och flera av de stora symbolistiska verken växte fram under flera år genom skisser – en skiss till Riddaren och jungfrun är daterad 1894.

Arv, inflytande och var du ser verken i dag

Varbergsskolan varade bara i tre år, men dess betydelse för svensk konst är svår att överskatta. När de tre konstnärerna flyttade till Stockholm 1896 tog de med sig ett nytt sätt att se på landskapet, och genom Konstnärsförbundet, dess utställningar och dess skola spreds det vidare till nästa generation. Det stämningsladdade landskapet blev ett av 1890-talets mest typiska svenska uttryck, och linjen går vidare till Rackstadkolonin i Värmland, till Eugène Jansson och till prins Eugens Waldemarsudde. Läs mer om hela den nordiska utvecklingen på vår översiktssida om nordisk konst.

Nationalromantiken och 1890-talet

Kring 1890 började svenska konstnärer och författare söka efter det specifikt nordiska: ljuset, naturen, folkkulturen och historien. Varbergsskolans mörka fästningsbilder och karga hallandsängar blev viktiga bidrag till det som senare kallats 1890-talets nationalromantik. Samtidigt är det värt att notera att impulserna var internationella. Det var franska idéer – Gauguins syntetism och den europeiska symbolismen – som gav svenska målare verktygen att skildra sitt eget land på ett nytt sätt.

Var kan man se Varbergsskolan i dag?

Det största samlade sammanhanget för gruppen finns i Göteborg, där Göteborgs konstmuseum 2024 öppnade en ny presentation av Varbergsskolan i sina samlingssalar. Där hänger också Berghs Nordisk sommarkväll. I Stockholm finns verk av alla tre på Nationalmuseum, Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde. I Varberg har Museum Halland – Hallands kulturhistoriska museum på Varbergs fästning – visat en utställning om konstnärskolonin, där bland annat Nordströms Varbergs fästning från söder och Berghs Strandäng, Halland presenteras. Den som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa Bengt-Arne Persons bok Varbergsskolan från 1993, som fortfarande räknas som standardverket, eller börja med artikeln om Varbergsskolan på svenska Wikipedia.

Marknaden för Varbergsmålarna

På den svenska auktionsmarknaden är framför allt Karl Nordström efterfrågad. Enligt Bukowskis har hans landskap klubbats för mellan omkring 120 000 och 300 000 kronor, och verk med motiv från Halland och Bohuslän hör till de mest eftersökta. Kreugers djurbilder och Berghs mindre landskap säljs ofta i ett lägre prisintervall, vilket gör att Varbergsskolans konst fortfarande är förhållandevis tillgänglig för samlare jämfört med till exempel Zorn och Carl Larsson.

Varbergsskolan i hemmet – inredningsguide

Varbergsskolans bilder har en sällsynt egenskap: de är stillsamma utan att vara tråkiga. De mörka färgfälten och de enkla formerna skapar lugn, samtidigt som skymningsljuset ger djup och värme. Det gör motiven från Hallandskusten lämpliga i rum där man vill varva ner, och särskilt under årets mörka månader. I vår guide om posters mot höstmörkret går vi igenom hur dova kvällsmotiv kan göra november och december mer ombonade.

Färger och material som passar

Paletten i Varbergsmålningarna – blågrått, ockra, mossgrönt, dov violett och kvällsrosa – fungerar väl tillsammans med naturmaterial som ek, linne, ull och kalkfärg. Välj gärna en ram i mörk ek, svart eller patinerad mässing; de mörka tonerna i målningen förstärks av en mörk list, medan en ljus ekram lyfter fram ljuset i himlen. Vår artikel om ramens psykologi förklarar hur ramfärgen påverkar upplevelsen av ett motiv, och i Bozettos ramsortiment hittar du ramar i flera träslag och storlekar. En bred vit passepartout ger de stillsamma landskapen extra luft, något du kan läsa mer om i guiden om passepartout till poster.

Placering och storlek

Ett liggande landskap i 50×70 eller 70×100 centimeter är ett klassiskt val över soffan eller sängen, där den låga horisonten i Varbergsbilderna förlänger rummets linjer. Kombinera gärna med ett eller två mindre motiv i samma tonskala, till exempel en botanisk plansch eller ett stilla strandmotiv. Vår guide till posters över soffan visar proportioner och avstånd som fungerar. Hänger du flera bilder, låt den mörkaste bilden förankra gruppen längst ner eller till vänster.

Tips: Varbergsskolans skymningsbilder gör sig bäst i ett indirekt, varmt ljus. Placera en golv- eller bordslampa med dimmer snett framför motivet och undvik starka spotlights som skapar reflexer i glaset. Kombinera gärna ett kustlandskap från vår kollektion svensk konst med ett naturmotiv från naturkollektionen i samma blågröna skala – då får rummet en sammanhållen, nordisk ton som påminner om Hallandskusten en kväll i oktober.

Tidslinje över Varbergsskolan

1855 – Karl Nordström föds den 11 juli på Tjörn i Bohuslän.

1858 – Nils Kreuger föds den 11 oktober i Kalmar och Richard Bergh den 28 december i Stockholm.

1874–1881 – De tre studerar i Stockholm vid Konstakademien och hos Edvard Perséus.

1881–1884 – Studier i Paris, bland annat vid Académie Colarossi; somrar i Grez-sur-Loing.

1885 – Opponenternas upprop mot Konstakademien; Bergh kommer till Grez tillsammans med Ernst Josephson.

1886 – Konstnärsförbundet bildas med Bergh som sekreterare.

1887 – Nils Kreuger bosätter sig i Varberg med sin familj.

1889 – Prins Eugen köper en målning av Nordström vid världsutställningen i Paris.

1890 – Konstnärsförbundets skola startar och drivs till 1908.

1892 – Familjen Nordström börjar tillbringa somrarna i Apelviken söder om Varberg.

1893 – Nordström och Bergh flyttar till Varberg; Bergh målar Strandäng, Halland; prins Eugen myntar namnet ”l’école de Varbère”.

1894 – Nordström målar Varbergs fästning från söder; Bergh målar Vision, motiv från Visby.

1896 – Bergh publicerar essän om stämningsmåleri; gruppen flyttar till Stockholm; Nordström blir ordförande i Konstnärsförbundet.

1897 – Bergh fullbordar Riddaren och jungfrun.

1899–1900 – Bergh målar Nordisk sommarkväll, i dag på Göteborgs konstmuseum.

1915 – Bergh utnämns till överintendent för Nationalmuseum.

1919 – Richard Bergh dör den 29 januari i Stockholm.

1923 – Karl Nordström dör den 16 augusti på Drottningholm.

1930 – Nils Kreuger dör den 11 maj i Stockholm.

2024 – Göteborgs konstmuseum öppnar en ny presentation av Varbergsskolan.

Relaterade konstnärer och rörelser

Varbergsskolan hänger nära ihop med flera andra sidor i Bozettos kunskapsbank. Börja med Richard Bergh, gruppens teoretiker, och med Opponenterna och Konstnärsförbundet, som förklarar den konstpolitiska bakgrunden. Rörelsens franska rötter beskrivs på sidorna om naturalismen och Grez-sur-Loing och Paul Gauguin och syntetismen. Fortsättningen finns hos nationalromantiken, Rackstadkolonin, Eugène Jansson och prins Eugen. Besökarna Anders Zorn och Carl Larsson har egna faktasidor, liksom symbolismen i stort. För en överblick över alla epoker, se konsthistoria – epoker och rörelser eller bläddra bland alla konstnärer och rörelser i Bozettos kunskapsbank.

Vanliga frågor om Varbergsskolan

Vill du ta med dig det nordiska stämningsljuset hem? Upptäck konst av kända konstnärer och vår kollektion svensk konst med landskap, kustmotiv och klassiker från 1890-talets guldålder – motiv som bär samma stillhet som Hallandskusten en kväll i Varberg.