Göteborgskoloristerna – konströrelsens historia, Ivarson, Schiöler och färgens lyrik
Göteborgskoloristerna är samlingsnamnet på de västsvenska målare som under 1930-talet gjorde färgen till konstens bärande kraft och skapade något av det mest älskade måleriet i svensk konsthistoria. Åke Göransson, Ivan Ivarson, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler räknas till kärnan, och nästan alla hade de gått på Valands målarskola i Göteborg under 1920-talet med Matisse-eleven Tor Bjurström som lärare. Deras dukar – glödande blomsterstilleben, blå kvällar över Järntorget, solvita klippor i Bohuslän – hör i dag till de mest efterfrågade motiven bland samlare, och de passar påfallande väl som konst och poster i ett nordiskt hem där ljuset är knappt halva året.
Rörelsen var aldrig en organiserad grupp. Konstnärerna ställde aldrig ut tillsammans, skrev inga manifest och var sinsemellan mycket olika. Ändå förenas de av ett intensivt, sinnligt och ibland lidelsefullt färgspråk där formen ofta antyds snarare än tecknas ut. Namnet blev vedertaget först 1948, när förlaget Rabén & Sjögren gav ut boken Göteborgskoloristerna. På den här sidan går vi igenom rörelsens historia, de viktigaste konstnärerna och verken, tekniken bakom den lysande färgen, myterna kring de sjuka geniena och hur du använder göteborgskolorismens palett när du väljer konst till dina egna rum. Sidan är en del av Bozettos Kunskapsbank om konst och konsthistoria.
Innehåll
↓ Vad är Göteborgskoloristerna?
↓ Historia: från Matisse till Valand
↓ Konstnärerna och deras viktigaste verk
↓ Teknik och konstnärlig signatur
↓ Göteborg, Bohuslän och motiven
↓ Arv, myter och museets samling
↓ Göteborgskolorism i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade rörelser och konstnärer
↓ Vanliga frågor om Göteborgskoloristerna
Vad är Göteborgskoloristerna?
Göteborgskolorismen är en västsvensk riktning inom det modernistiska måleriet som hade sin storhetstid under 1930-talet. Begreppet kolorism betyder att färgen – inte linjen, perspektivet eller berättelsen – är det primära uttrycksmedlet. Där De Unga och 1909 års män i Stockholm hade tagit emot fauvismen som en kraftfull, nästan programmatisk impuls, utvecklade de unga målarna i Göteborg en mer lyrisk och intim variant. Konstkritiker har ofta kallat dem färglyriker, och det är en träffande beskrivning: deras bilder fungerar mer som musik än som berättelser.
Enligt Göteborgs konstmuseum började etiketten användas om gruppen under det sena 1930-talet, och den fastnade definitivt med boken 1948. Till kärnan räknas de fyra namnen ovan, men även Nils Nilsson, Karin Parrow, Magda Ringius, Folke Andreasson, Inga Englund-Kihlman, Ragnvald Magnusson, Waldemar Sjölander och Erling Ärlingsson brukar inräknas. Föregångarna Birger Simonsson och Gösta Sandels anses ha lagt grunden till det färglysande västkustmåleriet som kolorismen växte ur.
Snabbfakta: Storhetstid 1930-talet · Hemvist Göteborg och Bohuslän · Skola: Valands målarskola, där Tor Bjurström (1888–1966) var föreståndare 1920–1929 · Kärnmedlemmar: Ivan Ivarson (1900–1939), Åke Göransson (1902–1942), Ragnar Sandberg (1902–1972) och Inge Schiöler (1908–1971) · Namnet etablerat genom boken Göteborgskoloristerna (Rabén & Sjögren, 1948) · Största samlingen: Göteborgs konstmuseum, Götaplatsen · Senaste stora översikt: Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus, 22 april 2023–7 april 2024, 218 verk
Det som skiljer göteborgskoloristerna från andra samtida färgdyrkare är kombinationen av intensitet och sårbarhet. Färgen är stark, ofta oblandad, men penselföringen är nervös och ömsint snarare än dekorativ. Motiven är vardagliga – en blomvas i ett fönster, en spårvagn, en brygga, ett ansikte – och de målas med en närvaro som gör att det triviala känns laddat. Det är en konst som inte vill imponera, utan beröra.
Historia: från Matisse till Valand
Tor Bjurström – läraren som tog med sig Paris
Rörelsens historia börjar i Paris. Tor Bjurström föddes den 13 juli 1888 i Stockholm och studerade 1905–1907 vid Konstnärsförbundets skola för Karl Nordström och Richard Bergh, därefter för Kristian Zahrtmann i Köpenhamn. Åren 1908–1914 vistades han i Paris och tillhörde de skandinaver som studerade för Henri Matisse i dennes privata akademi. Där lärde han sig att färgen kunde bära en bild ensam, att ett rött fält kunde vara både yta och ljus på samma gång.
När Bjurström blev föreståndare för Valands målarskola – Göteborgs museums mål- och ritskola – förde han med sig den franska färgsynen till en hamnstad som dittills dominerats av betydligt mer återhållsamma ideal. Han uppmuntrade elevernas färgbruk, och enligt Göteborgs konstmuseum var det under andra halvan av 1920-talet som färgen bokstavligen exploderade i deras måleri. Bjurström efterträddes 1929 av Sigfrid Ullman, även han före detta Matisse-elev men med större betoning på form och teckning; Ullmans elever brukar beskrivas som en dämpad efterföljargeneration.
Eleverna och museets samling
Göteborgs konstmuseum på Götaplatsen invigdes 1923, och enligt museet självt besökte de unga konstnärerna samlingarna flitigt under 1920-talet. Där kunde de studera Karl Isakson, Carl Kylberg, de danska koloristerna och den franska modernismen. Nils Nilsson studerade för Bjurström 1922–1925 och fortsatte sedan för Per Krohg i Paris; Inge Schiöler antogs som artonåring och gick på Valand 1926–1929. Åke Göransson läste deltid för Bjurström vid sidan av sitt yrke som frisör, men tvingades avbryta studierna 1928 när de första tecknen på schizofreni visade sig.
1930-talets genombrott
Det stora genombrottet kom under 1930-talet. Ivan Ivarson hade en separatutställning på Göteborgs konstmuseum 1936 och samma år på Färg och Form i Stockholm. Nils Nilsson fick sitt genombrott med separatutställningar i både Stockholm och Göteborg 1935. Samtidigt präglades decenniet av tragedi: Göransson isolerades i hemmet från 1930 och lades in på mentalsjukhus i Göteborg 1937, där han dog 1942. Ivarson flyttade till Frankrike 1937 och dog plötsligt under ett Parisbesök sommaren 1939, bara 39 år gammal. Schiöler insjuknade 1933 och kunde under nästan ett decennium knappt arbeta.
Konstnärerna och deras viktigaste verk
Göteborgskolorismen bärs av ett fåtal starka personligheter. Var och en har sin egen temperatur, och det är just skillnaderna mellan dem som gör rörelsen så rik. Här är de fyra kärnmedlemmarna och den femte, Nils Nilsson, som många konsthistoriker i dag lyfter fram som lika central.
Ivan Ivarson (1900–1939) – den mest renodlade koloristen
Göteborgs konstmuseum beskriver Ivan Ivarson som född och uppvuxen i Göteborg och som den som kanske bäst motsvarar bilden av en göteborgskolorist. Hans tidiga palett var dämpad, men efter 1930 utvecklade han en vibrerande, högstämd färgskala. Motiven var västkustlandskap och franska landskap, kvinnor, blommor och ibland religiösa ämnen. Museet äger ett trettiotal verk av honom, bland andra Självporträtt (1924), I trädgården, Cagnes (1927), Tulpaner (1930), Blommor i ett fönster (1931), Bryggan, Bornholm (1933), Badande flicka (1936), Kristus på korset (1937) och Fruktskörd, St Georges de Didonne (1939). Hans ateljéer nära Järntorget och Packhusplatsen gav honom utsikter över hamnen som återkommer i bilderna. Den senaste separatutställningen ägde rum på Göteborgs konstmuseum 2010.
Åke Göransson (1902–1942) – fönstret i Landala
Åke Göransson växte upp med sin mor och fyra syskon, gick i lära som frisör och studerade måleri på deltid. Från omkring 1927 visade han tecken på schizofreni, och från 1930 levde han allt mer isolerad i familjens lägenhet i Landala. Därifrån målade han interiörer, stilleben, självporträtt och framför allt utsikter genom fönstret – stadsbilder där hustak, gatlyktor och ett blått kvällsljus smälter samman. Han lades in på sjukhus 1937 och dog där 1942. Göransson är den av koloristerna vars konst blivit mest mytomspunnen, och Björn Axlund ägnade honom monografin Färgformen. Åke Göranssons liv och konst (2002).
Ragnar Sandberg (1902–1972) – kaféerna och folklivet
Ragnar Sandberg är koloristen med störst glädje i det mänskliga vimlet. Han målade kaféer och gatuliv kring Drottningtorget och Lilla Bommen, ofta med figurer som förenklats till nästan tecken och med en färg som tycks röra sig i takt med folkmassan. Göteborgs konstmuseum valde hans Den blå bussen (daterad 1938 respektive 1940 i museets olika presstexter) som huvudbild för jubileumsutställningen 2023 – en bild där ett blått fordon och några skyndande människor räcker för att fånga en hel stads rytm. Sandberg levde längst av kärnmedlemmarna och dog 1972, mer än tre decennier efter Ivarson och Göransson.
Inge Schiöler (1908–1971) – Bohusläns färgpoet
Inge Schiöler föddes 1908 i Strömstad och dog 1971 i Stockholm. Redan 1926 målade han akvarellen Bryggan i Strömstad, som i dag finns på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Efter studierna på Valand 1926–1929 drabbades han 1933 av svår psykisk sjukdom och vårdades under lång tid på S:t Jörgens sjukhus. När han återvände till måleriet var det med en nästan ursinnig färgglädje: kobolt, kadmium och smaragdgrönt i bilder av Kosterhavet, sjöbodar, ängar och klippor. Det danska uppslagsverket Lex beskriver hans måleri som både lyriskt och dramatiskt, och Liljevalchs visade hösten 2022 utställningen Inge Schiöler. Landskap utan gräns.
"En av 1900-talets främsta svenska kolorister." – Liljevalchs om Inge Schiöler inför utställningen Landskap utan gräns 2022
Nils Nilsson (1901–1949) – figurkompositionernas mästare
Nils Nilsson föddes den 2 oktober 1901 i Göteborg och dog där den 1 december 1949. Han studerade för Bjurström 1922–1925 och för Per Krohg i Paris 1925–1926, och påverkades enligt Store norske leksikon både av de franska postimpressionisterna och av Edvard Munchs flytande linjer. Han var en av få i kretsen som klarade stora, komplexa figurkompositioner och utförde även fresker. Konstvetaren Jeff Werner skrev 1997 en monografi om honom, och Nilsson fanns med i Göteborgs konstmuseums sal 24 tillsammans med Schiöler, Sandberg, Göransson, Karin Parrow och Magda Ringius.
Karin Parrow, Magda Ringius och kvinnorna i kretsen
En av de viktigaste nyheterna i utställningen 2023 var att kvinnorna lyftes fram. Vid museets förra stora kolorismutställning på 1980-talet fanns inte en enda kvinnlig konstnär med. I dag hänger Karin Parrow och Magda Ringius bredvid sina manliga kolleger, och forskningen har visat att kretsen var bredare, mer nätverksbaserad och mindre heroisk än den traditionella berättelsen gjort gällande.
"Kolorismen var inte ett isolerat Göteborgsfenomen." – Kristoffer Arvidsson, forskningschef och curator vid Göteborgs konstmuseum, i pressmeddelandet inför Den underbara färgen 2023
Teknik och konstnärlig signatur
Vad är det då som gör en målning till göteborgskolorism? Göteborgs konstmuseum sammanfattar idealen i fyra punkter: färgen som uttryckets drivkraft, ett skimrande ljus, ett nära studium av naturen och en öppen, sökande arbetsmetod. Det är en bra karta, men den behöver fyllas ut med det man ser när man står framför dukarna.
Färgen före formen
Koloristerna lät färgen bära kompositionen. En trädkrona kan vara en enda koboltblå fläck, ett hus en orange rektangel. Formen återges ofta summariskt, ibland bara antydd med några penseldrag, och det är färgernas inbördes spänning – komplementkontrasten mellan blått och orange, mellan rött och grönt – som skapar djup. Här syns arvet från fauvismen, men tempot är ett annat: där fauverna ofta målade med platta, rena fält arbetade göteborgarna med skiktade, vibrerande ytor.
Det skimrande ljuset
Västkustens ljus – reflekterat från havet, brutet av dis och regn – är en ständig huvudperson. Ivarson och Schiöler byggde upp ljuset med korta, ibland pastosa drag i oljefärg som låter underliggande lager lysa igenom. Resultatet är bilder som tycks glöda inifrån, vilket förklarar varför de fungerar så väl i grå svenska vinterrum. Flera av konstnärerna, inte minst Schiöler, var också skickliga akvarellister, och i akvarellen blir ljuset papperets eget vita.
Den öppna, nervösa penseln
Göteborgskoloristerna lämnade gärna bilden ofärdig i den akademiska bemärkelsen. Penselföringen är synlig, ibland nästan skissartad, och kanterna mellan färgfälten får vibrera. Det ger en omedelbarhet som påminner om expressionismen, men utan dess ångest och förvrängning. Det är en lyrisk expressivitet – en dikt snarare än ett skrik.
Vardagliga motiv
Motivkretsen är påfallande anspråkslös: blomsterstilleben, fönsterutsikter, hamnar, bryggor, kaféer, porträtt och badande. Motiven var inte poängen, utan en förevändning för att måla färg och ljus. Det är också därför bilderna åldras så väl – de handlar inte om en viss tid, utan om ett sätt att se.
Göteborg, Bohuslän och motiven
Göteborgskolorismen är en av få svenska konströrelser som är så tydligt knuten till en stad. Hamnen, kanalerna, spårvagnarna och regnet finns överallt i bilderna. Göteborgs konstmuseum pekar ut tre topografier: Göranssons stadsbilder från lägenheten i Landala, Ivarsons vyer från ateljéerna vid Järntorget och Packhusplatsen och Sandbergs kaféer och gatuliv kring Drottningtorget och Lilla Bommen. Tillsammans bildar de ett slags måleriskt stadsporträtt av 1930-talets Göteborg, en stad i omvandling mellan varvsindustri och modernitet. Vill du ha staden på väggen i dag finns våra Göteborgsposters och konstverk.
Bohuslän, Hanhals och resorna
Utanför staden lockade Bohusläns kust med sina klippor, sjöbodar och skärgårdar. Schiöler återvände ständigt till Strömstad och Kosteröarna, och hans bilder därifrån hör till de mest älskade i svensk 1900-talskonst. Utställningen 2023 visade också verk från Hanhals i norra Halland, från Bornholm och från den franska Rivieran – Ivarsons I trädgården, Cagnes från 1927 är ett tidigt exempel. Kopplingen till Danmark och Norge var stark, och museet visade parallellt danska och norska kolorister i salarna 24 och 25 på plan 6.
Ljuset som gemensam nämnare
Det som förenar stad och skärgård i bilderna är ljuset. Västkustens ljus är fuktigt och föränderligt, och koloristerna fångade det i ögonblick – en blå timme över hamnen, ett middagsljus över en bohuslänsk äng. Den som har sett Skagenmålarnas blå timme känner igen fascinationen, men göteborgarna målade ljuset med betydligt friare färg.
Arv, myter och museets samling
Göteborgs konstmuseum har landets främsta samling av göteborgskolorister, och rörelsen hör enligt museet till de allra mest älskade i samlingen. Museet äger omkring 70 000 verk totalt. Kolorismen har länge varit en del av stadens identitet: föreläsningssalarna i Medicinarelängan vid Göteborgs universitet är uppkallade efter flera av koloristerna, och en sal vid Sahlgrenska akademin bär Tor Bjurströms namn.
Myten om det sjuka geniet
Flera av konstnärerna drabbades av psykisk sjukdom och dog i förtid, och det har gett upphov till en romantisk myt om galenskap och genialitet. Forskningsprojektet Göteborgskolorism. Nätverk, sammanhang, kanon, som 2021 fick 252 000 kronor av Torsten Söderbergs stiftelse, hade som uttalat mål att granska just myterna och historieskrivningen. Resultatet blev en 382 sidor lång katalog med texter av bland andra Kristoffer Arvidsson, Jeff Werner, Andrea Kollnitz, Patrik Steorn och författaren Lydia Sandgren, vars roman Samlade verk utspelar sig i Göteborgs konstvärld.
Den underbara färgen 2023–2024
Jubileumsutställningen Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus visades 22 april 2023–7 april 2024 och firade både museets 100-årsjubileum och Göteborgs 400-årsjubileum. Med 218 verk i olja, akvarell, teckning, grafik och skulptur var den museets första stora kolorismutställning sedan 1980-talet. Dagens Nyheters kritiker Dan Jönsson recenserade den den 20 maj 2023 under rubriken ”Vild, vacker och visionär Göteborgskolorism”. Läs mer på Göteborgs konstmuseums utställningssida.
"Göteborgskoloristerna är populära bland våra besökare." – Patrik Steorn, museichef vid Göteborgs konstmuseum, februari 2023
Arvet syns också hos senare generationer. Museet nämner Maj Arnell, Olle Skagerfors och Bengt Rindner som konstnärer som förvaltat kolorismens ideal, och västkustmåleriet med starka färger lever vidare i dag hos både etablerade konstnärer och de svenska konstverk som fyller våra kataloger.
Göteborgskolorism i hemmet
Få konstriktningar passar svenska hem så väl som göteborgskolorismen. Bilderna är skapade under samma ljusförhållanden som vi lever med – mörka vintrar, ljusa sommarnätter, grått regn – och deras inre glöd fungerar som en motvikt till novembermörkret. Här är några praktiska råd.
Välj en dominerande färg
En kolorismbild har ofta en tonart: koboltblått, kadmiumorange eller smaragdgrönt. Låt den tonen styra placeringen. En blå hamnbild passar mot vita, gråa eller sandfärgade väggar i ett nordiskt vardagsrum; ett glödande blomsterstilleben i rött och orange ger värme i ett kök eller en hall med norrläge. Söker du motiv i samma anda, se våra posters med färgbomb och posters med blommotiv.
Tänk på ljusinfallet
Eftersom koloristerna målade ljus fungerar deras bilder bäst där de får dagsljus från sidan. Undvik direkt solljus som bleker papper och tryck, men placera gärna bilden så att ett fönster lyser upp den från vänster eller höger. Vår guide posters mot höstmörkret ger fler tips på ljusa motiv för den mörka årstiden, och forskningen om färg och upplevd temperatur förklarar varför varma toner faktiskt kan få ett rum att kännas varmare.
Tips: Rama in en kolorismposter med en smal ram i ljus ek eller vitt och ett brett vitt passepartout. Färgerna får då andas, precis som när museet hänger dukarna mot ljusa väggar. Läs gärna vår genomgång av ramens psykologi innan du väljer – en mörk, tung ram dämpar ofta den lysande färgen som är hela poängen.
Vill du kombinera flera bilder kan du låta en starkt färgad kolorisminspirerad poster vara centrum och omge den med lugnare grafik i samma färgfamilj. Trenden med dopamindekor har gjort färgstarka rum populära igen, och göteborgskolorismen är ett bra sätt att ta in färg utan att det blir skrikigt – färgen är intensiv men harmonisk, nästan alltid förankrad i naturens toner. Bland våra konstverk av kända konstnärer finns fler mästare i samma färgtradition.
Tidslinje
1888 – Tor Bjurström föds den 13 juli i Stockholm.
1908–1914 – Bjurström vistas i Paris och studerar för Henri Matisse.
1920 – Bjurström blir föreståndare för Valands målarskola i Göteborg, en tjänst han har till 1929.
1922–1925 – Nils Nilsson studerar för Bjurström; han fortsätter sedan för Per Krohg i Paris.
1923 – Göteborgs konstmuseum invigs på Götaplatsen och blir elevernas viktigaste studiesamling.
1926 – Inge Schiöler antas till Valand och målar akvarellen Bryggan i Strömstad.
1928 – Åke Göransson tvingas avbryta studierna på grund av sjukdom.
1929 – Sigfrid Ullman efterträder Bjurström som föreståndare på Valand.
1933 – Ivarson målar Bryggan, Bornholm; Schiöler insjuknar och kan under nästan ett decennium knappt arbeta.
1935 – Nils Nilsson får sitt genombrott med separatutställningar i Stockholm och Göteborg.
1936 – Ivarson ställer ut på Göteborgs konstmuseum och på Färg och Form i Stockholm.
1937 – Göransson läggs in på sjukhus; Ivarson flyttar till Frankrike.
1939 – Ivan Ivarson dör plötsligt i Paris, 39 år gammal.
1942 – Åke Göransson dör, 40 år gammal.
1948 – Boken Göteborgskoloristerna ges ut av Rabén & Sjögren och gör namnet vedertaget.
1949 – Nils Nilsson dör den 1 december i Göteborg.
1961 – Tor Bjurström tilldelas Prins Eugen-medaljen; han dör 1966.
1971–1972 – Inge Schiöler dör 1971 och Ragnar Sandberg 1972.
2022 – Liljevalchs+ i Stockholm visar Inge Schiöler. Landskap utan gräns, 14 oktober 2022–8 januari 2023.
2023–2024 – Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus visar 218 verk på Göteborgs konstmuseum.
Relaterade rörelser och konstnärer
Göteborgskolorismen hänger nära samman med flera andra kapitel i den nordiska och europeiska konsthistorien. Den franska grunden finns hos Henri Matisse och fauvismen, den svenska förhistorien hos De Unga 1909, Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Göteborgs tidigare stora konstnärsöde är Ivar Arosenius, och samtida i Halland arbetade Halmstadgruppen i en helt annan, surrealistisk riktning.
För ett större sammanhang, läs om nordisk konst och akvarellmåleriets historia, där Schiöler har en självklar plats. I Bozettos Kunskapsbank hittar du alla faktasidor om konstnärer och konströrelser samlade på ett ställe. Den norska biografin över Nils Nilsson finns i Store norske leksikon och Liljevalchs presentation av Schiöler på liljevalchs.se.
Vanliga frågor om Göteborgskoloristerna
Ta in färgens lyrik i ditt hem. Göteborgskoloristerna visade att det räcker med en blå kväll eller en vas med blommor för att fylla ett rum med ljus. Upptäck våra svenska konstverk och hitta en poster i samma glödande anda till ditt vardagsrum, kök eller sovrum.