Albert Engström – Kolingen, Strix och Grisslehamns tecknare

Albert Engström är den svenska konstens stora skämttecknare – mannen som med några snabba tuschstreck skapade Kolingen, grundade tidskriften Strix och gjorde Roslagens fiskare och Smålands bönder till nationalklenoder. Hans konst hänger i dag på Nationalmuseum, i hans gamla ateljé i Grisslehamn och, som poster eller tavla, i tusentals svenska kök, gillestugor och sommarhus. Få svenska konstnärer har lyckats vara både folkkär humorist, ledamot av Svenska Akademien och professor vid Konstakademien – Engström var alla tre.

På den här sidan går vi igenom hans liv från stationssamhället Hult utanför Eksjö till stol nummer 18 i Svenska Akademien, de viktigaste figurerna och verken, hur han arbetade med penna och pensel, varför hans bilder fortfarande känns moderna och hur du kan använda hans motiv i ditt eget hem. Sidan bygger på uppgifter från Nationalmuseum, Albert Engström-sällskapet och den biografiska litteraturen, och är en del av Bozettos kunskapsbank om konst och konstnärer.

Innehåll
↓ Vem var Albert Engström?
↓ Liv och bana – från Hult till Svenska Akademien
↓ Kolingen, Strix och de viktigaste verken
↓ Teknik och stil – tuschpennans mästare
↓ Arv och inflytande
↓ Albert Engström i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konstnärer
↓ Vanliga frågor

Vem var Albert Engström?

Albert Laurentius Johannes Engström föddes den 12 maj 1869 i Lönneberga i Småland och dog den 16 november 1940 i Stockholm. Han var tecknare, målare, författare och redaktör – en sällsynt kombination som gjorde honom till en av de mest lästa och sedda kulturpersonerna i Sverige under de första decennierna av 1900-talet. I eftervärldens ögon är han framför allt skaparen av Kolingen, den långe, mustaschprydde luffaren som debuterade i tidskriften Strix den 20 maj 1897 och som ofta räknas som den äldsta svenska tecknade serien med en återkommande huvudperson.

Men Engström var mycket mer än en serietecknare. Han var en skarp iakttagare av människor – bönder i Småland, fiskare i Roslagen, präster, akademiker och fyllbultar – och tecknade dem med en blandning av kärlek och ironi som sällan blev elak. Han skrev en lång rad böcker, och hans samlade skrifter gavs ut i 28 band 1939–1941. Samtidigt behöll han en stark position i konstvärlden: 1919 valdes han in i Konstakademien, där han mellan 1925 och 1935 var professor i teckning.

Snabbfakta: Född 12 maj 1869 i Lönneberga, Småland. Död 16 november 1940 i Stockholm. Uppväxt i stationssamhället Hult nära Eksjö, där fadern Lars Engström (1841–1926) var stationsinspektor. Studier vid Uppsala universitet 1889–1891 och vid Valands målarskola i Göteborg 1892 för Carl Larsson. Grundade skämttidningen Strix 11 mars 1897. Ledamot av Konstakademien 1919, professor i teckning 1925–1935. Invald i Svenska Akademien 1922 på stol nummer 18. Hedersdoktor vid Uppsala universitet 1927. Museer: Albert Engström-museet i Grisslehamn och Engströmsamlingen på översta våningen i Eksjö museum.

Liv och bana – från Hult till Svenska Akademien

Engström föddes i Lönneberga – samma socken som senare blev världsberömd genom Astrid Lindgrens Emil, och han var för övrigt avlägset släkt med Lindgren. Barndomen tillbringade han dock i Hult, ett litet stationssamhälle nära Eksjö där fadern Lars Engström arbetade vid järnvägen. Stationsmiljön, med sina resenärer, rallare och bönder som kom in med mjölk och virke, blev en tidig skola i människoiakttagelse. Eksjö har sedan dess sett honom som sin egen, och i dag är översta våningen i Eksjö museum helt ägnad åt honom.

Uppsala, Göteborg och Carl Larssons ateljé

Efter studentexamen vid läroverket i Norrköping 1888 skrevs Engström in vid Uppsala universitet 1889 för att läsa latin och grekiska. Studierna blev korta – han lämnade universitetet efter ungefär två år – men tiden i Uppsala gav honom en livslång vän i djurmålaren Bruno Liljefors. 1892 började han på Valands målarskola i Göteborg, där Carl Larsson då var lärare. Hos Larsson lärde han sig att se linjen som bärare av både form och karaktär. Etsningstekniken lärde han sig av grafikern Axel Tallberg.

Från 1894 arbetade Engström som tecknare på den populära skämttidningen Söndags-Nisse, en anställning som varade till 1896. Det var här han för första gången nådde en bred publik, och det var här han 1895 myntade namnet Grönköping som bildtext – den fiktiva småstaden som senare fick sitt eget blad, Grönköpings Veckoblad, grundat 1902 och utgivet än i dag.

Strix, Grisslehamn och de akademiska hedersbetygelserna

Den 11 mars 1897 startade Engström sin egen skämttidning, Strix. Tidningen blev en samlingsplats för tidens skarpaste pennor och gav honom friheten att teckna och skriva precis som han ville. Strix gavs ut fram till 1924, då den slogs samman med Söndags-Nisse till Söndags-Nisse-Strix – en titel som levde kvar ända till 1955. Under samma period började Engström tillbringa allt mer tid i Grisslehamn i Roslagen, där familjen bodde i början av 1900-talet och där han lät bygga en ateljé på klipporna mot Ålands hav.

Erkännandet från etablissemanget kom tidigt för att vara en skämttecknare. 1917 blev han medlem av Svea Orden, 1919 ledamot av Konstakademien och 1922 invaldes han i Svenska Akademien på stol nummer 18, där han efterträdde arkeologen Oscar Montelius. 1927 blev han hedersdoktor vid Uppsala universitet – tillsammans med sin gamle studiekamrat Bruno Liljefors. Mot slutet av livet försämrades synen, och 1938 tvingades han i stort sett sluta med det grafiska arbetet. Han dog i Stockholm den 16 november 1940, 71 år gammal, och efterträddes i Akademien av poeten Gunnar Mascoll Silfverstolpe.

Kolingen, Strix och de viktigaste verken

Albert Engströms verk är ovanligt omfattande: tusentals teckningar för tidningar och böcker, akvareller och oljemålningar från Roslagen, etsningar och ett stort litterärt författarskap. Nedan går vi igenom de verk och figurer som har betytt mest för hans eftermäle – och för hur svenskar fortfarande ser på hans bilder.

Kolingen och Bobban – den svenska seriens urfäder

Kolingen gjorde entré i Strix den 20 maj 1897: en lång, mager luffare med borstmustasch, slokhatt och en flaska som sällan var långt borta. Tillsammans med sin kumpan Bobban driver han genom tillvaron med filosofiska repliker som ofta var roligare än situationen de beskrev. Förebilden ska enligt seriehistorikerna ha varit en verklig hamnarbetare i Norrköping med samma öknamn. Figuren blev så populär att den tidigt fick liv på vita duken – stumfilmerna Kolingen (1908), Kolingens galoscher (1912) och Gamla gatans karneval (1923) byggde alla på Engströms gestalt, även om två av dem i dag räknas som förlorade.

Det som gör Kolingen intressant ur konsthistorisk synvinkel är att han är en av de första svenska serie- och skämtfigurerna som återkommer och utvecklas över tid. Engström arbetade med repliken som pointe och bilden som scen – ett format som lade grunden för svensk skämtteckning under hela 1900-talet.

Strix – en tidskrift som blev ett konstnärskollektiv

Strix, som startade den 11 mars 1897, var mer än en plattform för Engströms egna teckningar. Tidningen samlade kritik, satir och humor på en nivå som saknade motstycke i dåtidens Sverige, och den blev ett forum där tecknarkonsten behandlades som konst och inte bara som utfyllnad. Under de 27 år som Strix gavs ut som egen titel, fram till sammanslagningen 1924, publicerades där en stor del av de gubbteckningar som i dag förknippas med Engströms namn. Albert Engström-sällskapet har på senare år gjort Strix årgångar tillgängliga för läsare.

Gubbarna – Småland och Roslagen i tusch

Engströms mest älskade motiv är kanske hans gubbar: småländska bönder, roslagsfiskare, kyrkvärdar och original med fårade ansikten, pipor och en torr replik på läpparna. Han samlade dem i bokform under hela sin karriär, och de sista åren gavs en stor samlingsutgåva ut under titeln Gubbar i 20 band 1937–1941. I Nationalmuseums samlingar finns bland annat teckningen Kalle-i-Sandbäcken, en småländsk personlighet, ett typiskt exempel på hur Engström förvandlade en lokal figur till ett porträtt av en hel bygd.

"Nu är min atelier färdig. Den är precis som jag vill ha den och ligger just där jag vill ha den." – Albert Engström om ateljén i Grisslehamn, citerad av Albert Engström-sällskapet

Författarskapet – från En bok till memoarerna

Som författare debuterade Engström 1905 med En bok, och han fortsatte att skriva berättelser, reseskildringar och kåserier resten av livet. Genom mina guldbågade glasögon kom 1911 och memoarboken Ur mina memoarer 1927. Hans prosa har samma kvaliteter som teckningarna – korta repliker, exakt dialekt och en blick för det komiska i vardagen. Flera av berättelserna översattes till engelska, bland annat i samlingen Twelve Tales by Albert Engström (1949). Det var författarskapet lika mycket som bildkonsten som gav honom platsen i Svenska Akademien 1922.

Kräftor kräva dessa drycker – ett motiv för kräftskivan

Ett av de motiv som i dag oftast hamnar på svenska väggar är bilden med texten ”Kräftor kräva dessa drycker”. Repliken har blivit en del av den svenska kräftskivetraditionen, och motivet hänger i otaliga sommarstugor och skärgårdskök. Det säger mycket om Engströms ställning att en bildtext av honom fortfarande citeras varje augusti, mer än åttio år efter hans död. Hos Bozetto finns motivet bland våra tavlor med dryckesmotiv.

Teknik och stil – tuschpennans mästare

Engström var skolad som målare, men det var med pennan han blev en mästare. Hans stil kännetecknas av en sparsam, säker linje där varje streck har en funktion. Han lärde sig av Carl Larsson att linjen kan bära karaktär, och av etsaren Axel Tallberg att den kan ha djup och ton. Resultatet blev en teckning som ofta ser spontan ut men som bygger på noggrann iakttagelse.

Linjen, tomrummet och repliken

I de bästa gubbteckningarna är bakgrunden nästan tom. Engström låter papperets vita yta stå för luft, ljus och avstånd, och koncentrerar tuschen till ansiktet, händerna och kläderna. Kontrasten mellan de täta partierna och det tomma papperet ger bilderna deras grafiska kraft – och gör dem, inte minst, ovanligt lämpade att förstora som svartvita posters. Bildtexten är en del av kompositionen: repliken placeras under bilden och fungerar som en pointe som ändrar hur vi läser figuren.

Akvarellerna och oljemålningarna från Roslagen

Från ateljén på klipporna i Grisslehamn målade Engström ett stort antal akvareller och oljemålningar av Roslagskusten: kobbar, skär, båtar och det kalla ljuset över Ålands hav. Dessa bilder är mindre kända än teckningarna, men de visar en konstnär som stod nära friluftsmåleriet hos vännerna Anders Zorn och Bruno Liljefors. Paletten är ofta dämpad, med grå, blågröna och ockra toner, och bilderna har samma ekonomi i uttrycket som tuschteckningarna.

Etsningen och den grafiska blicken

Engström arbetade också med etsning, en teknik där linjen ristas i en vaxad kopparplåt och sedan fräses fram med syra. Etsningen gav honom möjlighet att arbeta med fler valörer än i tuschteckningen och att trycka upplagor av sina motiv. Flera av hans etsningar finns i dag i svenska museisamlingar, och de dyker regelbundet upp på svenska auktionshus som Bukowskis.

Arv och inflytande

Albert Engströms betydelse för svensk bildkultur är svår att överskatta. Han visade att skämtteckning kunde vara konst och att humor och allvar kunde rymmas i samma bild. Generationer av svenska tecknare – från Oskar Andersson, som efterträdde honom på Söndags-Nisse, till dagens satirtecknare – har förhållit sig till hans arv. När Nationalmuseum ordnade en minnesutställning efter hans död trycktes en affisch 1941 som i dag finns i museets egna samlingar.

Vännerna och sekelskiftets kulturliv

Engström var vän med en stor del av sekelskiftets kultureliten: Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Elin Wägner och Prins Eugen. Flera av dem besökte honom i Grisslehamn. Hans inflytande sträckte sig också till musiken – Evert Taube var en tid förlovad med Engströms dotter Malin Engström (1897–1967), som själv blev romanförfattare och målare. Sonen Lars-Bruno Engström (1910–1972) blev journalist.

Sällskapet, priset och museerna

1981 bildades Albert Engström-sällskapet, som i dag har över 1 700 medlemmar och driver museerna i Grisslehamn och Eksjö. Sällskapet delar sedan 1987 ut Engströmpriset till tecknare och konstnärer; första pristagaren var Birgit Qvarström, 2025 gick priset till Erik Blix och Keisha von Arnold-Tengman och 2026 till Love Rönnlund och Nina Hemmingsson. 1969, hundra år efter hans födelse, gav Posten ut ett frimärke till hans minne, och 1980 fick en asteroid hans namn.

Grönköping – småstaden som blev en institution

Ett av Engströms mest långlivade bidrag till svensk kultur är inte en bild utan ett ortnamn. När han 1895 använde Grönköping som bildtext skapade han en fiktiv svensk småstad där alla tänkbara lokala fåfängor, föreningar och kommunala beslut kunde skildras med kärleksfull ironi. Sju år senare, 1902, grundades Grönköpings Veckoblad, och 2002 firades bladets hundraårsjubileum bland annat med skivan Grönköping tar ton. Att en bildtext från 1890-talet fortfarande lever som begrepp säger mycket om hur träffsäker Engströms blick på det svenska samhället var.

Grönköping, Kolingen och gubbarna har gemensamt att de bygger på igenkänning. Engström tecknade inte karikatyrer av kändisar utan typer som alla svenskar kunde känna igen från sin egen bygd – kyrkvärden, handlaren, fiskaren och originalet på bänken utanför stationen. Det är förklaringen till att hans bilder har överlevt både tidningarna de trycktes i och den tid de skildrade.

Albert Engström i hemmet – så använder du hans konst

Engströms bilder har en kvalitet som få andra konstnärers har: de får människor att le. Det gör dem idealiska i rum där man umgås – köket, matsalen, gillestugan och sommarhuset. Hans svartvita tuschteckningar passar dessutom in i nästan vilken inredning som helst, från lantlig allmogestil till modern skandinavisk minimalism.

Köket och matsalen – kräftskivans klassiker

Ett Engström-motiv med dryckestema, som ”Kräftor kräva dessa drycker”, hör hemma ovanför matbordet eller i köket. Hängt i 50x70 med en enkel svart eller ekfärgad ram blir det en naturlig samtalspunkt vid varje middag – och en påminnelse om att augusti alltid kommer tillbaka. Läs gärna vår guide om posters till gillestugan om du vill skapa ett rum för fest och umgänge.

Sommarhuset och allmogestilen

I ett sommarhus eller ett hem inrett i allmogestil blir Engströms gubbar och roslagsmotiv nästan självklara. Kombinera gärna en teckning med en akvarell av Carl Larsson eller ett naturmotiv av Bruno Liljefors för en vägg som berättar om svensk konst kring sekelskiftet 1900. I vår kollektion med svensk konst hittar du motiv som fungerar tillsammans.

Hallen, arbetsrummet och tavelväggen

Engströms teckningar fungerar också utmärkt i mindre format. En serie gubbar i 21x30 eller 30x40 längs en korridor eller i hallen ger ett välkomnande första intryck, och i ett arbetsrum eller bibliotek passar bilderna bra bredvid bokhyllan – kanske extra passande med tanke på hans 28 band samlade skrifter. På en tavelvägg kan du låta en Engström-teckning vara den grafiska kontrapunkten till färgstarkare akvareller och oljemålningar. Svart tusch binder ihop en blandad vägg och ger ögat en vilopunkt.

Tips: Engströms teckningar lever av kontrasten mellan svart tusch och vitt papper. Välj därför en bred vit passepartout och en tunn ram i svart, ek eller valnöt. Undvik starkt färgade ramar som konkurrerar med linjen. Om postern ska hänga i ett ljust kök eller en glasveranda kan du läsa vår köpguide om glas eller akryl i posterramen för att välja rätt skydd mot reflexer och UV-ljus.

Humorn är ett eget argument. Forskningen om varför vi skrattar åt bilder – som vi beskriver i artikeln om humor i konst – visar att det oväntade mötet mellan bild och text är det som får oss att le. Det är precis det Engström byggde sina gubbar på. Vill du ha fler motiv med glimten i ögat finns vår kollektion med humoristiska posters, och för en mer nostalgisk tidsanda passar retro och vintage-posters.

Tidslinje – Albert Engströms liv

1869 – Föds den 12 maj i Lönneberga i Småland; växer upp i Hult nära Eksjö.
1888 – Tar studentexamen vid läroverket i Norrköping.
1889 – Börjar studera latin och grekiska vid Uppsala universitet; vänskapen med Bruno Liljefors inleds.
1892 – Studerar vid Valands målarskola i Göteborg för Carl Larsson.
1894 – Blir tecknare på Söndags-Nisse (till 1896).
1895 – Myntar namnet Grönköping som bildtext.
1897 – Grundar Strix den 11 mars; Kolingen debuterar den 20 maj.
1902 – Grönköpings Veckoblad grundas.
1905 – Debuterar som författare med En bok.
1908 – Första stumfilmen om Kolingen spelas in.
1919 – Väljs in i Konstakademien.
1922 – Väljs in i Svenska Akademien, stol nummer 18.
1924 – Strix slås samman med Söndags-Nisse.
1925 – Blir professor i teckning vid Konstakademien (till 1935).
1927 – Hedersdoktor vid Uppsala universitet tillsammans med Bruno Liljefors.
1938 – Försämrad syn tvingar honom att i stort sett sluta teckna.
1940 – Dör den 16 november i Stockholm.
1941 – Nationalmuseum ordnar en minnesutställning.
1981 – Albert Engström-sällskapet bildas.

Relaterade konstnärer och rörelser

Albert Engström hör hemma i en generation svenska konstnärer som kring sekelskiftet 1900 skapade en ny, folklig bildkultur. Hans lärare Carl Larsson och vännerna Anders Zorn och Bruno Liljefors delade hans intresse för det svenska landskapet och de människor som bodde där. Göteborgsillustratören Ivar Arosenius delade hans känsla för humor och sagans värld.

Vill du förstå den bredare bakgrunden kan du läsa om nordisk konst och om affischkonstens historia, där tidningsteckningen och litografin möttes. Läs även om Opponenterna och Konstnärsförbundet, som präglade den svenska konstscen Engström växte in i. Alla faktasidor om konstnärer och konströrelser hittar du samlade i Bozettos Kunskapsbank. För fördjupning rekommenderar vi Nationalmuseums samling, Albert Engström-sällskapet och Wikipedia.

Vanliga frågor om Albert Engström

Vem var Albert Engström?

+

Albert Engström (1869–1940) var en svensk tecknare, målare och författare, född i Lönneberga i Småland. Han är mest känd för figuren Kolingen och för skämttidningen Strix, som han grundade 1897. Han var också ledamot av Svenska Akademien från 1922 och professor i teckning vid Konstakademien 1925–1935.

Vem är Kolingen?

+

Kolingen är en lång och mager luffare med borstmustasch som Albert Engström skapade för Strix, där han debuterade den 20 maj 1897. Tillsammans med kumpanen Bobban levererar han filosofiska och ofta absurda repliker. Kolingen räknas ofta som den äldsta svenska tecknade serien med en återkommande huvudperson och blev även stumfilm 1908, 1912 och 1923.

Var ligger Albert Engström-museet?

+

Albert Engström-museet ligger i hans tidigare hem i Grisslehamn i Roslagen, på Albert Engströms väg 11. En kort promenad därifrån finns ateljén på klipporna mot Ålands hav, röd mot landsidan och vit mot havet. Sommaren 2026 höll museet öppet alla dagar 20 juni–16 augusti, museet klockan 11–17 och ateljén klockan 11–16. Det finns även en Engströmsamling på översta våningen i Eksjö museum.

Satt Albert Engström i Svenska Akademien?

+

Ja. Albert Engström invaldes i Svenska Akademien 1922 och innehade stol nummer 18 fram till sin död 1940. Han efterträdde arkeologen Oscar Montelius och efterträddes av poeten Gunnar Mascoll Silfverstolpe. Att en skämttecknare valdes in sågs som ett erkännande av både hans författarskap och hans betydelse för svensk kultur.

Var kan jag se Albert Engströms konst?

+

Hans verk finns bland annat i Nationalmuseums samlingar i Stockholm, där teckningen Kalle-i-Sandbäcken, en småländsk personlighet ingår. Albert Engström-museet i Grisslehamn och Eksjö museum visar stora delar av hans liv och arbete. Etsningar och teckningar dyker också regelbundet upp på svenska auktionshus.

Varför förknippas Albert Engström med kräftskivan?

+

Motivet med texten ”Kräftor kräva dessa drycker” har blivit en del av den svenska kräftskivetraditionen och hänger i många sommarstugor och kök. Engströms gubbar, fiskare och skärgårdsmiljöer passar naturligt in i den svenska sensommarens fester. Hos Bozetto finns motivet som poster i flera storlekar.

Hur hänger jag en Albert Engström-poster snyggast?

+

Hans svartvita tuschteckningar mår bäst av en enkel ram och en vit passepartout som ger linjen luft. Häng postern så att mitten hamnar ungefär 145–155 centimeter över golvet, eller 20–30 centimeter ovanför en möbel. I kök, matsal och gillestuga gör humorn bilderna till en naturlig samtalspunkt.

Ta in Albert Engström i ditt hem. Hos Bozetto hittar du motiv i hans anda bland våra tavlor med dryckesmotiv och i kollektionen svensk konst – tryckta på kvalitetspapper i storlekar från 13x18 till 70x100.