Tittar du på en bild av en kattunge i bara en sjundedel av en sekund har din hjärna redan bestämt sig. Neuroforskare vid Oxford har mätt att hjärnans orbitofrontala bark reagerar på ett bebisansikte efter ungefär 140 millisekunder, långt innan du hunnit tänka ordet gullig. Det förklarar varför en poster med en katt som dricker morgonkaffe kan få en hel hall att mjukna, och varför djurmotiv hör till de mest sålda på svenska väggar. Men forskningen visar något mer överraskande än att söta bilder gör oss glada: de gör oss också mer noggranna. Här går vi igenom vad Konrad Lorenz, en japansk psykolog i Hiroshima och nallebjörnens hundraåriga utveckling lär oss om de motiv vi väljer att leva med.
Kindchenschema: Konrad Lorenz recept på gullighet från 1943
Den österrikiske etologen Konrad Lorenz beskrev 1943 något han kallade Kindchenschema, ungefär barnschemat. Hans tes var att vissa drag i ett ansikte automatiskt väcker en vilja att ta hand om. Receptet är förvånansvärt exakt: ett stort huvud i förhållande till kroppen, en hög och välvd panna, stora ögon placerade lågt i ansiktet, runda kinder, en liten näsa och mun samt en mjuk, rundad kroppsform. Det spelar ingen roll om ansiktet tillhör en människobebis, en valp, en uggleunge eller en tecknad figur. Hjärnan läser av proportionerna, inte arten.
Lorenz byggde mycket av sin forskning på iakttagelser och teckningar snarare än mätningar, och delar av hans livsverk är omstridda av helt andra skäl. Men just idén om barnschemat har klarat sig bra när den prövats med moderna metoder. År 2009 publicerade Melanie Glocker och kollegor en studie i tidskriften PNAS där kvinnor utan egna barn fick titta på bebisansikten som digitalt manipulerats till att ha mer eller mindre Kindchenschema. Med hjälp av funktionell magnetkamera såg forskarna att ansikten med tydligare barnschema gav starkare aktivitet i nucleus accumbens, en central del av hjärnans belöningssystem. Gullighet är alltså inte bara en känsla vi beskriver i efterhand. Den syns som en mätbar belöningssignal.
Snabbfakta: Konrad Lorenz beskrev Kindchenschema 1943. Glocker m.fl. visade 2009 i PNAS att bebisansikten med tydligare barnschema aktiverar hjärnans belöningscentrum nucleus accumbens. Morten Kringelbachs forskargrupp i Oxford har mätt att hjärnan reagerar på bebisansikten efter cirka 140 millisekunder. I Hiroshima förbättrade 96 studenter sin prestation med 44 procent i ett precisionsprov efter att ha tittat på bilder av djurungar, mot 12 procent efter bilder av vuxna djur.
Morten Kringelbach, Marc Bornstein och Catherine Alexander gick 2016 igenom forskningsläget och beskrev gullighet som något som verkar genom alla sinnen, inte bara synen. Den snabba reaktionen efter en sjundedels sekund följs av en långsammare, mer ihållande bearbetning som hänger ihop med omsorg och samhörighet. De visade också att människor är beredda att anstränga sig för att få titta längre på söta ansikten. Det är ett viktigt fynd för den som väljer konst: ett motiv som får oss att stanna kvar med blicken är ett motiv som fungerar på en vägg vi passerar hundratals gånger i veckan.
Kawaii-effekten i Hiroshima: söta djurungar gjorde studenter 44 procent bättre
Den mest citerade studien om gullighet och vardagsliv kommer från Hiroshima-universitetet. Psykologen Hiroshi Nittono och hans kollegor publicerade den 26 september 2012 artikeln The Power of Kawaii i tidskriften PLOS ONE. Upplägget var enkelt att förstå. Totalt 96 universitetsstudenter fick göra uppgifter som kräver noggrann uppmärksamhet två gånger. I det första experimentet skulle de med pincett plocka ut små föremål ur hål, ungefär som i ett klassiskt sällskapsspel för precision. I det andra skulle de hitta en viss siffra i en lång slumpmässig sifferföljd.
Mellan försöken fick deltagarna sortera sju djurfotografier efter hur mycket de tyckte om dem. Hälften fick bilder på valpar och kattungar, hälften på vuxna hundar och katter. Resultatet var tydligt. I pincettuppgiften förbättrades gruppen som sett djurungar med 44 procent, jämfört med 12 procent för gruppen som sett vuxna djur. I sifferuppgiften var förbättringen 16 procent mot en procent. Deltagarna som sett ungarna gjorde färre misstag men tog också något längre tid på sig. De blev, med forskarnas ord, mer försiktiga.
Två detaljer i studien är särskilt intressanta. Kvinnorna bedömde bilderna som sötare än männen gjorde, men prestationsförbättringen var lika stor hos båda könen. Och när forskarna i stället visade bilder på aptitlig mat uteblev effekten. Det är alltså inte vilken trevlig bild som helst som skärper fokus, utan något specifikt med barnschemat. Nittono har föreslagit att gullighet väcker en beskyddarinstinkt som gör oss mer varsamma i det vi gör med händerna och blicken.
"En söt bild på väggen gör dig inte distraherad. Enligt forskningen gör den dig mer varsam med det du har framför dig."
Ska man vara noggrann med forskningen själv bör man säga att effekten mättes direkt efter en kort bildpaus, inte efter månader med samma poster på väggen. Vi vänjer oss vid motiv, något vi skrivit om i artikeln om varför hjärnan föredrar viss konst. Men studien säger ändå något viktigt om vad söta motiv gör i stunden när vi faktiskt ser dem: de lugnar och skärper på samma gång.
Nallebjörnens evolution: när leksaker anpassade sig efter vuxnas blick
Ett av de mest charmiga bevisen för barnschemats kraft kommer från en museisamling i Cambridge. Etologerna Robert Hinde och L.A. Barden mätte 1985 nallebjörnar som visades på Cambridge Folk Museum och publicerade resultatet i tidskriften Animal Behaviour. De första nallarna från tiden kring 1900, uppkallade efter Theodore Roosevelt, var ganska björnlika med låg panna och lång nos. Under de följande decennierna fick nallarna stegvis högre panna och kortare nos. Utan att någon planerat det hade leksaken genomgått en sorts kulturell evolution mot barnschemat.
Tio år senare, 1995, ville forskare vid University of Portsmouth veta vem det egentligen var som drev utvecklingen. Psykologerna Morris, Reddy och Bunting lät barn mellan fyra och åtta år välja bland åtta nallar, fyra med vuxna drag och fyra med barnlika. De yngsta barnen valde oftare de vuxenlika björnarna. Först i sex- till åttaårsåldern föredrog barnen tydligt de bebislika nallarna. Slutsatsen som ofta dras är att nallens förvandling i första hand speglar vad föräldrar och mor- och farföräldrar fastnade för i butiken.
Samma mekanism går att se i bildkonsten. Albrecht Dürers akvarell Feldhase från 1502, i dag på Albertina i Wien, är ingen gullig bild i modern mening. Haren är avbildad med vetenskaplig skärpa, varje morrhår och pälsstrå återgivet. Ändå har den blivit en av konsthistoriens mest älskade djurbilder, bland annat för att den sittande, hopkurade kroppsformen och de stora mörka ögonen träffar exakt de drag Lorenz senare beskrev. I Japan växte under 1970-talet kawaii-estetiken fram som en hel visuell kultur, och i dag hittar du dess arv i allt från illustrerade katter på kaffekoppar till de lekfulla motiven i vår kollektion med illustrerade posters.
Kattfilmerna i Indiana: varför vi söker söta bilder när orken tryter
År 2015 frågade medieforskaren Jessica Gall Myrick vid Indiana University nästan 7 000 personer om deras vanor med kattvideor på nätet. Studien publicerades i tidskriften Computers in Human Behavior och har blivit något av en klassiker, delvis för att ämnet låter skämtsamt. Resultaten var allvarligare än man kan tro. Deltagarna kände sig mer energiska och positiva efter att ha tittat, och rapporterade mindre oro, irritation och nedstämdhet. Glädjen vägde tyngre än det dåliga samvetet över att ha skjutit upp något annat.
Myrick fann också att ungefär en fjärdedel av videorna var sådana man aktivt sökt upp, medan resten dök upp av en slump. Det säger något om hur vi använder söta bilder: ofta som en snabb paus för att ladda om. En poster på väggen fungerar som en långsam, analog version av samma sak. Den kräver inget klick och ingen skärm, och den finns där när du kommer hem en mörk novemberkväll. Att söta och roliga djurmotiv dessutom ofta har ett glimt i ögat förstärker effekten, något vi gått djupare in på i artikeln om humor i konsten och vad forskningen om skratt säger.
Gullighetens baksida: när det blir för sött
Forskningen har också ett namn för den märkliga känslan av att vilja klämma något som är för sött: gulliga aggressioner, på engelska cute aggression. Psykologer tolkar det som ett sätt för hjärnan att balansera en överväldigande positiv känsla. För inredningen är lärdomen praktisk. Ett rum med tio mycket söta motiv kan kännas klibbigt, medan ett eller två söta inslag bland lugnare bilder ger värme utan att ta över. Kontrasten är det som gör gulligheten synlig.
Från forskning till vägg: var söta djurmotiv gör mest nytta i hemmet
Om söta bilder både lugnar och skärper fokus blir frågan var i bostaden de gör mest nytta. Hemmakontoret är det mest uppenbara svaret. En liten poster i 21x30 eller 30x40 på väggen bredvid skärmen, inte bakom den, ger blicken en kort paus som enligt Hiroshima-studien kan göra dig mer noggrann när du återvänder till arbetet. Välj ett motiv med tydliga barnschemadrag, som en kattunge med stora ögon eller en rund liten uggla, snarare än ett vuxet djur i full storlek.
Hallen och entrén är nästa plats. Det är där du möter bostaden efter en lång dag, och det är där en 140-millisekundersreaktion gör störst skillnad. En katt med kaffekopp eller en anka som väntar utanför badrummet ger en lätt start på kvällen. Badrummet har för övrigt blivit en av de vanligaste platserna för humoristiska djurposters, kanske för att det är ett rum där vi ändå stannar upp en stund. I vår kollektion med katter och djurposters finns hundratals motiv som spelar på precis den kombinationen av gullighet och humor.
Barnrummet är förstås självklart, men forskningen från Portsmouth påminner om att små barn inte alltid föredrar det vi vuxna tycker är sötast. Låt gärna barnet vara med och välja bland motiven i våra barntavlor. Och vill du ge vardagsrummet ett lekfullt inslag utan att det blir för gulligt passar de mer finurliga motiven bland våra humoristiska posters, där djuren ofta har en mänsklig vana eller ett torrt budskap.
Tips: Använd barnschemat som checklista när du väljer djurposter. Fråga dig om djurets ögon är stora och sitter lågt, om huvudet är stort i förhållande till kroppen och om formerna är runda. Ju fler ja, desto starkare effekt. Häng sedan ett sådant motiv i ögonhöjd, cirka 145–155 cm till mitten, på en plats där du ofta stannar upp, och balansera det med ett lugnare motiv bredvid.
Format och ram som förstärker gulligheten
Söta motiv gör sig bäst i mindre och medelstora format. Ett stort ansikte i 70x100 kan bli överväldigande, medan samma kattunge i 30x40 inbjuder till att gå nära. Ljusa ramar i ek eller vitt förstärker det mjuka uttrycket, medan en tunn svart ram ger ett grafiskt och lite mer vuxet intryck. Kombinera gärna en söt djurposter med ett naturmotiv eller en lugn textposter i en liten grupp om två eller tre, så får gulligheten sällskap utan att ta över rummet. Forskningen om konst och välmående i hemmet pekar dessutom på att variation mellan motiv håller blicken intresserad längre.
Vanliga frågor om söta djurmotiv och Kindchenschema
Söta djur på väggen är alltså mer än dekoration. Enligt forskningen är de en snabb belöning för hjärnan, en liten paus som gör oss varsammare och en påminnelse om att vardagen inte behöver vara så allvarlig. Läs mer om hur hjärnan reagerar på gullighet hos Hiroshima-universitetet och i Oxfords genomgång av cuteness-forskningen. Och när du vill hitta just ditt motiv med stora ögon och runda former, bläddra bland våra katter, ugglor, ankor och grodor och välj den poster som får dig att le redan i dörren.