Den 21 november 2026 öppnar Royal Academy of Arts i London utställningen Peggy Guggenheim in London: The Making of a Collector. Den handlar om arton månader mellan januari 1938 och juni 1939, då en amerikansk samlare öppnade sitt första galleri på Cork Street och i förbigaende gav britterna deras första Kandinsky-separatutställning. Den här guiden följer hennes väg och översätter den till något vardagligt: hur du börjar välja poster till din egen vägg när du varken har ett museum eller en miljonbudget, men gärna vill samla på riktigt.
Cork Street 1938–1939: arton månader och över tjugo utställningar runt hörnet från Royal Academy
Royal Academy startar sin presentation med en datumrad: det är januari 1938, och Peggy Guggenheim har just öppnat sitt första galleri på Cork Street, ett stenkast från Royal Academy i Piccadilly. Enligt e-flux, som publicerade utställningens pressmaterial den 16 april 2026, hette platsen Guggenheim Jeune och låg på 30 Cork Street. Den var verksam från januari 1938 till juni 1939, alltså ungefär arton månader, och hann med över tjugo utställningar.
Det är en ovanligt intensiv takt. Mer än en utställning i månaden i ett galleri som varade kortare än två år. Bland programpunkterna finns en soloutställning med Jean Cocteau, en utställning med verk skapade av barn, där även en mycket ung Lucian Freud ingå, och tre premiärer som fortfarande får en utställningsrecensent att höja på ögonbrynen. Det var en plats där en blivande samlare lärde sig genom att visa.
Snabbfakta: Utställningen Peggy Guggenheim in London: The Making of a Collector visas på Royal Academy of Arts, Burlington House, London, från den 21 november 2026 till den 14 mars 2027, i Jillian and Arthur M. Sackler-flygeln. Pressvisning 18–20 november. Den produceras av Peggy Guggenheim Collection i Venedig och kuraterades av Gražina Subelytė och Simon Grant. Biljettpriset är enligt Artlyst 17 pund.
Kandinsky, collage och skulpturskandalen: tre premiärer i brittisk konsthistoria
Royal Academy lyfter fram tre saker som Guggenheim Jeune gjorde först. Det första var Vasilij Kandinskys första separatutställning i Storbritannien. Det andra var den första samlingsutställningen om collage i Storbritannien. Det tredje var en utställning med samtida skulptur som enligt Royal Academy "blev en nationell skandal". Just den sista formuleringen är värd att stanna vid: en skulpturutställning i London 1938 kunde alltså orsaka en offentlig debatt som fortfarande är värd att berätta om nästan nittio år senare.
Konstnärerna i utställningen speglar samma bredd. Royal Academy och e-flux nämner bland andra Eileen Agar, Jean Arp, Salvador Dalí, Barbara Hepworth, Rita Kernn-Larsen, Piet Mondrian, Henry Moore, Cedric Morris, Sophie Taeuber-Arp och Yves Tanguy. Det är en lista där geometrisk abstraktion, surrealism och brittisk modernistisk skulptur möts, och den säger något viktigt om hur en tidig samlare arbetar. Hon valde inte en stil. Hon följde en nyfikenhet och lät samlingen ta form av valen.
Två av namnen finns redan i våra tidigare guider. Vill du läsa om hur Kandinsky blev abstraktionens fader och varför hans färgformer fortfarande engagerar, hittar du det i Wassily Kandinsky 160 år 2026. Rutnätets mästare Piet Mondrian, som MoMA hyllar 2027, finns i vår Mondrian-guide. På en vägg hemma fungerar de två som varandras motsatser: Kandinskys virvlande rörelse mot Mondrians vinkelräta lugn.
Venedig först, London sedan, New York sist: utställningens väg och Peggys egna ord
Utställningen började inte i London. Den hade premiär på Peggy Guggenheim Collection i Venedig den 25 april 2026, på Dorsoduro 701–704, och visades där till den 19 oktober. Därefter reser den till Royal Academy och sedan vidare till Guggenheim i New York, där den enligt e-flux pågår från den 16 april till den 12 september 2027. Omkring hundra nyckelverk i form av målningar, skulpturer, verk på papper, fotografier, dockor och arkivmaterial har lånats in.
Royal Academy formulerar det själva ungefär så här: åttioåtta år efter att hennes galleri öppnade kommer Peggy Guggenheim och konstnärerna hon stod bakom att göra avtryck i London på nytt. Katalogen ges ut av Marsilio Arte. Det finns också ett citat från en intervju 1976 som visar vart livet tog henne: hon hade varit förfälskad i Venedig i femtio år, och om hon inte bodde där skulle hon bo på den engelska landsbygden. Tonen är inte särskilt museal. Det är en kvinna som gjorde som hon ville.
Vad en samlare faktiskt gör: fyra drag från Cork Street som fungerar på en vanlig vägg
Följande är vår tolkning, inte utställningens. Men den som följer vad Guggenheim Jeune visade ser ett mönster som går att använda hemma. Det första draget är att välja en riktning och hålla fast vid den en tid. Guggenheim visade abstraktion och collage i stället för allt på en gång. Den som köper en poster i veckan utan plan får snabbt en vägg som ser slumpmässig ut, medan den som köper tre i samma färgfamilj får en samling.
Det andra draget är att blanda format och medier. Skulptur, collage och måleri hängde i samma lokaler. Hemma betyder det att en stor poster i 70x100 kan stå i samtal med små 21x30-motiv på en hylla eller byrå, och att en ram i trä kan följas av en i metall utan att väggen blir rörig, så länge färgerna håller ihop. Det tredje draget är att ge nya konstnärer en chans. Guggenheim visade bland andra Kernn-Larsen, Agar och Morris, namn som många inte kände till då. Du behöver inte köpa det dyraste. Du behöver köpa det du blir nyfiken på.
Det fjärde draget är kanske det viktigaste: titta på det du har hängt upp. En samling blir en samling först när man återvänder till den. Hänger du en poster som du ser varje morgon vid kaffet lär du dig snabbt vad du gillar och vad du tröttnar på.
Tips: Börja med en enda poster i 50x70 på en vägg du ser varje dag, och låt den hänga tre månader innan du köper nästa. Då vet du om riktningen håller. Köp därefter ett par mindre motiv i samma färgskala så får du den första samlingen utan att gissa.
"En samling börjar inte med råd. Den börjar med att man hänger upp något och tittar på det varje dag."
Abstrakt, geometriskt, surrealistiskt: motiven från Cork Street i Bozettos sortiment
Vill du hänga något i samma anda som det Guggenheim visade 1938 finns flera ingångar. Abstrakta posters är den bredaste, där färgfält, penseldrag och former tar plats utan att föreställa något. Mer stramt och geometriskt blir det i grafiska posters, där linjer och ytor står i förgrunden. Och Bauhaus-posters för tillbaka till skolan där Kandinsky undervisade och där rutnät, primärfärger och funktion blev ett eget språk; vår Bauhaus-guide berättar hela historien.
Söker du konstnärer med en lång historia är konstverk av kända konstnärer ett naturligt ställe att börja, men vi vill vara tydliga med att utställningen i London inte är en lista över det vi säljer. Syftet här är att beskriva en hållning, och sedan hjälpa dig hitta motiv som passar den. Ett abstrakt motiv i rött, blått och gult fungerar bra bredvid något svartvitt. Ett surrealistiskt motiv med dröm och oväntade proportioner får ofta mest kraft på en tom vägg ensamt.
När det gäller storlek är ett bra råd att låta det största motivet ta mest plats. En 70x100 över soffan eller sängen kan bära ett helt rum. Flera mindre motiv fungerar bäst när de grupperas så att avstånden mellan dem är jämna, ungefär tre till fem centimeter mellan ramarna. Det ger den rytm som en kurator skulle ha gett hängningen på Cork Street.
Det finns en praktisk poäng i att utställningen reser så långt. Samma urval av verk ses av tre helt olika publiker i Venedig, London och New York, vilket visar hur en samling kan läsas på olika sätt beroende på rummet den hänger i. Det gäller även hemma. Samma tre posters tar sig olika ut i ett ljust vardagsrum och i ett mörkt arbetsrum, och det är först när du provat båda som du vet var de hör hemma. Flytta gärna runt dem innan du borrar eller limmar fast något.
En annan lärdom ligger i tidsspannet. Guggenheim Jeune varade bara arton månader, men det som hände där har fått en egen utställning snart nittio år senare. Det säger något om hur lång tid en samling behöver för att få betydelse: ofta mycket längre än man tror, men sällan mer än man bestämmer sig för att ge den. Den som börjar nu med en enda poster har om tio år en hel historia att visa.
Åka till London eller ta med dig idén hem
Reser du till London är biljetten enligt Artlyst 17 pund och utställningen pågår drygt fyra månader, vilket ger gott om tid även för den som planerar en vårresa. Royal Academy ligger på Burlington House i Piccadilly, några minuters promenad från Cork Street där allt började. Tar du dig dit kan du gå förbi nummer 30 och titta på en gata som i dag mest är känd för sina gallerier. Stannar du hemma är det samma princip som gäller: se hellre efter vad du gillar än vad som är rätt.
Och om du vill förstå fler utställningar som påverkar hur vi hänger konst just nu kan du läsa om tavelväggar från grunden, som visar hur man bygger en komposition steg för steg. Sedan är det bara att hänga, titta och lära sig.
När du är redo att börja kan du bläddra bland våra posters, välja en riktning och ta första steget mot en samling som är din.