Den 10 april 2027 öppnar Moderna Museet “Soft Serve”, en retrospektiv över Claes Oldenburg – stockholmsfödd, amerikansk monumentkonstnär och mannen som förvandlade glass, kontakter och tvättklämmor till skulptur. Här går vi igenom vad utställningen lovar, varför hans mjuka och glada formspråk fortfarande bär på en vägg, och hur du väljer en poster i pop art-anda utan att hemmet blir en skämtbutik.
Snabbfakta: “Claes Oldenburg, Soft Serve” visas på Moderna Museet i Stockholm 10 april–29 augusti 2027 (datumen är preliminära enligt museet). Utställningen görs tillsammans med Kunsthaus Zürich, dit den reser senare under hösten 2027, och kurateras av Jo Widoff och Cathérine Hug. Oldenburg föddes i Stockholm den 28 januari 1929 och dog i New York den 18 juli 2022, 93 år gammal.
Soft Serve på Moderna Museet: vad retrospektiven lovar våren 2027
Moderna Museet presenterade sitt program för 2027 i slutet av oktober 2026, och Oldenburg är en av vårens största satsningar. Retrospektiven följer hans arbete från experimenten i 1960-talets New York hela vägen till de monumentala offentliga verken. Museets egen beskrivning pekar ut det som gjorde honom unik: han fann det extraordinära i förbisedda vardagsföremål, som badrumsarmatur, strömbrytare och kasserade kartonger, och han suddade ut gränserna mellan konst och liv, mellan monument och antimonument, mellan allvar och lek.
Titeln anspelar på det som blev hans signum, det mjuka. Medan andra skulptörer högg i marmor fyllde Oldenburg tyg och vinyl så att hårda föremål sjönk ihop och blev nästan komiskt mänskliga. Det finns dessutom en svensk tråd som gör utställningen extra intressant i Stockholm: TT beskriver honom som svensk-amerikan, och museets pressbild på konstnären togs av Hans Hammarskiöld redan 1966. Läs mer om programmet hos Moderna Museet och i Arts & Collections genomgång av 2027 års utställningar, och kontrollera datumen närmare besöket.
Besöker du Moderna Museet redan före april kan du förbereda dig på samlingsutställningarna. “Monogram”, om Robert Rauschenberg och museets samling, pågår till 30 januari 2028, och “Den underjordiska himlen” om surrealismen i samlingen visas till 28 maj 2028. Därmed får du i praktiken en hel pop art- och efterkrigskonsthistoria under samma tak som Oldenburg, och du ser hur hans mjuka, humoristiska hållning växte fram bredvid Rauschenbergs assemblage. Våren 2027 visas dessutom Remedios Varo från 20 februari och Anu Põder från 10 april, så ett besök på Skeppsholmen kan lätt bli en heldag.
Från Sausage 1957 till The Store 1961: stockholmaren som sålde skulpturer som varor
Oldenburgs väg började långt från Skeppsholmen. Han utbildade sig vid Latin School of Chicago, Art Institute of Chicago och Yale, och på 57th Street Art Fair i Chicago sålde han fem verk för sammanlagt 25 dollar. År 1956 flyttade han tillbaka till New York, och året därpå kom det första mjuka verket: en strumpa fylld med tidningspapper, senare kallad Sausage. I maj 1959 visade han sin första utställning med tredimensionella verk på Judson Gallery i Judson Memorial Church vid Washington Square.
Det verkliga genombrottet för idén kom i december 1961. Då hyrde han en butikslokal på Manhattans Lower East Side och byggde “The Store”, en månadslång installation som han först hade visat på Martha Jackson Gallery. Hyllorna fylldes med skulpturer formade som konsumtionsvaror, och konstnärens ateljé blev samtidigt en affär. Idén att konst kan vara något man möter i vardagen, till ett pris och i en form som känns bekant, är fortfarande kärnan i varför pop art fungerar som väggkonst. Parallellt drev han de happenings han kallade Ray Gun Theater, där samma lekfulla logik fick ta plats i rummet.
Läppstift på bandvagn, Three-Way Plug och Coosje van Bruggen: när det lilla blev monument
Under 1960-talets slut började Oldenburg föreställa sig vardagsföremål i monumental skala. “Lipstick (Ascending) on Caterpillar Tracks” från 1969 placerades först på Beinecke Plaza vid Yale, vandrade sedan som lån mellan olika campus och står i dag i Morse Colleges innergård. Konsthistorikern Ellen H. Johnson beskrev verket som en kombination av stark färg, samtida form och material, och ett ädelt uttryck med ett oädelt ämne. Hans första offentliga verk, “Three-Way Plug”, beställdes av Oberlin College med stöd av ett bidrag från National Endowment for the Arts.
“Oldenburgs knep var att aldrig förminska vardagen – han förstorade den tills vi tvingades se den.”
År 1970 följde Oldenburgs retrospektiv med till Stedelijk Museum i Amsterdam, där han mötte kuratorn Coosje van Bruggen. Från 1976 arbetade de tillsammans, de gifte sig 1977, och från 1981 signerade han verken med båda namnen. Tillsammans skapade de över 40 offentliga verk. Det första gemensamma var “Trowel I” från 1971, som omarbetades för Kröller-Müller Museum i Otterlo. Med arkitekten Frank Gehry gjorde de “Toppling Ladder With Spilling Paint” vid Loyola Law School 1986 och “Giant Binoculars” på Venice Beach 1991. Van Bruggen dog den 10 januari 2009, och Oldenburg fortsatte att arbeta tills han själv gick bort 2022.
Oldenburg på väggen: så översätter du en skulptur till en poster
Skulptur är tredimensionell, och det är den stora utmaningen när man vill ha Oldenburgs anda på en plan yta. Det som överlever översättningen är de tre sakerna hans konst alltid hade: ett igenkännbart vardagsföremål, en ren och stark färg och en gnutta humor. Därför fungerar grafiska pop art-motiv bäst, där ett enda föremål står fritt mot en enfärgad botten. I Bozettos kollektion Populär kultur – pop art-posters finns just sådana motiv, och i grafiska posters hittar du de renare, mer formstarka varianterna.
Storleken avgör mycket. En 50x70 ovanför en skänk eller en byrå ger motivet tillräcklig närvaro för att läsas från andra sidan rummet. Vill du hänga flera, ta tre posters i 30x40 med samma bakgrundsfärg och lägg dem med fem till åtta centimeters avstånd, så läser ögat dem som en serie, på samma sätt som Oldenburg radade upp varor i The Store. I hallen och matplatsen tål humoristiska motiv att vara framme, eftersom man passerar dem snabbt och ler åt dem varje gång.
Tips: Välj ett enda vardagsföremål som huvudmotiv, till exempel en glass, ett läppstift eller ett strykjärn, och håll resten av väggen lugn. Ett starkt pop art-motiv räcker gott och väl. Sätt det i en enkel svart eller vit ram så att färgen får göra jobbet, och låt gärna motivet hänga lite lägre än du först tänker, ungefär i ögonhöjd för den som står upp.
Pop art, humor och färg: Warhol, Lichtenstein och Oldenburg på samma vägg
Oldenburg hörde till pop artens första generation, tillsammans med konstnärer som Andy Warhol och Roy Lichtenstein. Vi har skrivit om båda: i Warhol-guiden går vi igenom linjen bakom bilden, och i Lichtenstein-guiden förklarar vi Ben-Day-prickarna. Vill du ha helheten finns pop art som inredningsstil i en egen guide.
Den vanligaste frågan är hur man blandar dem. Regeln är densamma som för Oldenburgs egna uppställningar: en dominerande färg, till exempel rött eller gult, som återkommer i alla motiven, och en nedtonad omgivning. Gör inte alla motiv lika stora och låt inte alla vara lika högljudda. Blanda hellre en stor, färgstark poster med två små i svartvitt, så får blicken en plats att landa. Vill du ha humorn i motivet snarare än i färgen finns våra humoristiska posters, och bland konstverk av kända konstnärer hittar du de klassiska referenserna.
Ett sista råd är att respektera skalan mellan rummet och motivet. I ett litet rum fungerar ett mindre pop art-motiv med mycket vit marginal bättre än ett stort som trycker mot taket. I ett stort rum kan en 70x100 med en enda, enkel form bli rummets tyngdpunkt på samma sätt som en Oldenburg-skulptur blir tyngdpunkten på ett torg.
Rum för rum: var Oldenburgs vardagsmotiv gör mest nytta
Eftersom Oldenburg själv hämtade sina motiv ur badrum, skrivbord och matbord är det naturligt att låta posters i hans anda hänga i rum där föremålen hör hemma. Vid matplatsen kan en glass, en hamburgare eller en tårtbit i stark färg få vardagsmaten att bli konst, och eftersom man sitter ner och tittar länge på samma yta kan motivet gärna vara lite mer detaljrikt. I köket fungerar ett litet motiv i 21x30 på en ledig kakelvägg eller ovanför arbetsbänken, så länge det hänger bakom glas eller akryl och inte direkt intill spisen.
I hallen är det motsatta som gäller. Där passerar du snabbt, och motivet måste läsas på en sekund. Välj ett ensamt föremål mot en enfärgad bakgrund, till exempel en nyckel, en sko eller ett par glasögon, i 30x40 eller 50x70. På ett arbetsrum eller hemmakontor ger en lekfull poster en välbehövlig paus för blicken, och för ett tonåringsrum är pop art ett av de få uttrycken som både barn och föräldrar kan acceptera. Sovrummet är det rum där jag skulle vara mest försiktig: välj ett dämpat pop art-motiv i pastell eller svartvitt, så att humorn inte vaknar före dig.
Tänk också på ljuset. Pop art bygger på mättade färger, och direkt solljus bleker både pigment och papper över tid. Häng därför motivet på en vägg som inte får morgonsol rakt in, eller välj en ram med UV-skyddande glas. Det är ett litet pris för att färgen ska se lika stark ut när utställningen i Zürich öppnar som den gjorde när du köpte postern.
Vanliga frågor om Claes Oldenburg och pop art-posters
Vill du ta med lite av Oldenburgs lekfullhet in i rummet innan utställningen öppnar? Utforska våra pop art-posters, välj ett enda starkt vardagsmotiv och komplettera med en ram som låter färgen tala. Då blir väggen ett litet eget “Store” där det vanliga får vara extraordinärt.